1965: Föreningen Nordens Förbund stiftades

För att hedra Pohjola-Nordens 100-årsjubileum presenterar vi tidningens historia från år 1941.

Suomeksi: Norden-yhdistysten liitto on perustettu

 

FÖR NORDEN
Nr 2 1965

 

Föreningarna Nordens Förbund stiftades

Delegerade för föreningarna Norden i Danmark, Finland, Färöarna, Island, Norge och Sverige stiftade vid sitt möte i Reykjavik den 16 juli Föreningarna Nordens Förbund. Förbundet är stiftat som ett led i de sex Norden-föreningarnas arbete för utvecklingen av det nordiska samarbetet på alla områden och för att skapa en starkare organisatorisk ram för föreningarnas verksamhet.

Som representanter för Pohjola-Norden deltog i mötet viceordföranden, landshövding S. Mattsson, borgmästare Weio Henriksson, bankdirektör Olli Kaila, regeringsrådet Ragnar Meinander och verkst. dir. Veikko Karsma. De övriga Norden-föreningarnas delegationer leddes av resp. ordförande, fhv. statsminister Erik Eriksen, Danmark, folkskolerektor Marius Johannesen, Färöarna, direktör Harald Throne-Holst, Norge, borgmästare Yngve Kristensson, Sverige och riksdagsman Sigurdur Bjarnason, Island. Den sistnämnde fungerade som mötets ordförande.

Mötet godkände enhälligt överenskommelsen om stiftandet av Föreningarna Nordens Förbund. Det konstaterade även med glädje att tanken på byggandet av ett ”Nordens hus” i Reykjavik, vilken väcktes vid föreningarna Nordens delegerademöte i Reykjavik 1960, nu har utvecklats så långt, att statsmakten i alla de nordiska länderna beviljat medel för ändamålet och professor Alvar Aalto färdigställt ritningarna. Byggnadsarbetena kan troligen påbörjas nästa höst. Vidare behandlade mötet främjandet av en nordisk bokmarknad, utvecklingen av den nordiska informationsverksamheten, åtgärder för intensifierandet av det nordiska ekonomiska samarbetet, ett nordiskt ungdomsår samt anordnandet av ”Nordens dag” den 6.10.1966.

Förbundets första årsmöte valde till ordförande direktör Harald Throne-Holst från Norge:
 

Uttalande från årsmötet i Föreningarna Nordens Förbund

”Var för sig är de nordiska ländernas kulturella underlag begränsat och de enskilda nordiska ländernas ekonomiska möjligheter för små. Därför bör vi finna former för det nordiska samarbete, som i längden kan säkra Nordens kulturella och ekonomiska framgång.

De nordiska staterna bör i samarbete med varandra uppbygga sitt speciella kulturkrav, stärka Nordens ekonomiska underlag och säkra social utveckling och individuell frihet.

Med ett dylikt samarbete de nordiska länderna emellan skall uppnås en hög ekonomisk, social och kulturell nivå. Detta ger de ideal om mänskligt samarbete och samliv som de nordiska ländernas kultur bygger på större möjligheter att göra sig gällande i internationella sammanhang. De nordiska länderna kan därigenom väsentligt bidra till arbetet för förståelse emellan folken, för fred, frihet och ekonomiskt framåtskridande.

Därför menar vi att de nordiska länderna måste samarbeta mot målet att uppnå större ekonomisk, social och kulturell enhet. Föreningarna Nordens Förbund vill arbeta för att realisera denna målsättning.

Därför vill vi arbeta för större enhetlighet i utbildning, lagstiftning och ekonomi.

Därför vill vi arbeta för att vidga den enskilda människans kännedom om de övriga nordiska länderna.

De nordiska ländernas regeringar, parlamentariska och politiska organ har på väsentliga punkter accepterat de tankar som föreningarna Norden bygger på, och genom olika institutioner som Nordiska Rådet, Nordiska Kulturkomissionen och andra arbetar de för att skapa sammanhållning och större enhet i Norden.

Vi tror inte att detta arbete kan vinna framgång utan en solid förankring i alla lager av de nordiska folken.

Föreningarna Nordens Förbund har därför satt som sitt mål att göra den nordiska enhetstanken till en levande realitet i den enskilda människans medvetande. Genom sitt arbete vill föreningarna skapa jordmån för nordisk mellanfolklig förståelse, aktivt verka för utvidgat nordiskt samarbete och bidra till att skapa den folkliga uppslutning som måste till för att stärka en gemensam kulturell, ekonomisk och social utveckling.”