1954: Ett uttryck för folkets nordiska samarbetsvilja

För att hedra Pohjola-Nordens 100-årsjubileum presenterar vi tidningens historia från år 1941.

Suomeksi: Kansamme pohjoismaista yhteistyötahtoa...

 

FÖR NORDEN
No 4, 1954

 

Våra trettiårsfester
Ett uttryck för folkets nordiska samarbetsvilja

Denna höst har flere tiotal av Pohjola-Nordens lokalföreningar runt om i landet anordnat fester med anledning av föreningens 30-årsjubileum. Huvudfesten försiggick i Helsingfors på själva ”födelsedagen” i universitetets lilla festsal, som dagen till ära dekorerats med de nordiska flaggorna och blommor. Festpubliken var fulltalig. Bland de inbjudna gästerna märktes bl.a. utrikesminister Virolainen, Sveriges, Danmarks och Norges ambassadörer Engzell, Duurloo och Olav med gemåler. Även statsministerns gemål, fru Sylvi Kekkonen hedrade festen med sin närvaro.

Föreningens ordförande, generaldirektör K.-A. Fagerholm hälsade de närvarande välkomna. Han framhöll bl.a. att Pohjola-Norden nu har ett hundratal lokalföreningar med över 14.000 medlemmar, men genom att praktiskt taget alla centralorganisationer är kollektivanslutna uppgår medlemsantalet till hundratusental. – Närmare om generaldirektör Fagerholms tal på sid. 3.

Efter hälsningstalet sjöng manskören MM dirigerad av Erik Bergman sångerna ”Skymning” och ”Paimenen ilo” av Selim Palmgren, ”Iltatunnelma” av Toivo Kuula och slutligen Palmgren ”Titania”.

NORDISKA GÄSTER

Föreningen hade glädjen som sina gäster se auktoritativa representanter för de övriga nordiska länderna. Festtalaren, professorn i litteraturhistoria vid universitetet i Oslo, Francis Bull är en känd och erkänd personlighet även utanför sitt eget lands gränser. I sitt tal uppehöll han sig vid de kulturella kontakterna mellan Finland och de övriga nordiska länderna främst Norge. Han berörde särskilt Runebergs betydelse för utvecklandet av nationalitetskänslan i Finland samt för kännedomen om Finland i de övriga nordiska länderna. Talaren uttalade sig även uppskattande om den konstnärsgrupp, som Walter Runeberg och Henrik Ibsen tillhörde, och dess verksamhet. Professor Bull kom in på Björnsons Finlands-besök och nämnde i detta sammanhang, att det har funnits en tid då man i Finland läste mera Norges än något annat lands diktning. – Professor Bull framförde slutligen en hälsning från föreningen Norden i Norge.

Danska Nordens hälsning framfördes med äkta danskt gemyt av magister Emil Frederiksen, litteraturkritiker i Berlingske Tidende och även själv en känd författare.

För svenska Norden talade den kände Finlands-vännen Gunnar Ericsson, som bl.a. vid årets början i svenska riksdagen motionerade om en svensk-finländsk kulturfond. Han överraskade även publiken med att delvis hålla sitt tal på finska, en färdighet som han vunnit genom trägna självstudier. Slutligen överräckte riksdagsman Ericsson svenska föreningen Nordens hedersplakett till talman Fagerholm som en erkänsla för hans förtjänstfulla verksamhet för det nordiska samarbetet.

Den fjärde nordiska gästen var norske konsertmästaren Gunnar Knudsen, som redan tidigare turnerat i våra lokalföreningar, varvid har såväl spelade som höll föredrag. Vid festen i universitetet spelade han på violin ett potpurri nordiska folkvisor i eget arrangemang.
 


Konsertmästare Gunnar Knudsen, professor Francis Bull och riksdagsman Gunnar Ericsson.

 

REGERINGENS HÄLSNING

Statsmaktens hälsning framfördes av utrikesminister Johannes Virolainen, som yttrade följande:

”Jag har äran att frambära regeringens hälsning till föreningen Pohjola-Norden, då den firar sitt 30-årsjubileum. Eder förening har på ett förtjänstfullt sätt, som grundar sig på frivillig verksamhet, uppehållit den förbindelse mellan Finland och de övriga nordiska länderna, som baserar sig på urgamla historiska traditioner och bygger på en för alla de nordiska länderna gemensam kultur och samhällsordning. Den nordiska gemenskapen har i alla de nordiska länderna en på naturliga förutsättningar baserad fast grund. Denna gemenskapskänsla i vårt kulturliv och på samhällsverksamhetens olika områden har icke försvagats under det senaste världskrigets hårda prövningar eller sedan de olika nordiska länderna efter kriget råkat i från varandra olikartade ställningar. Tvärtom kan man säga, att medvetandet om den och dess stora betydelse för alla de nordiska länderna har utbrett sig till allt vidare kretsar och fått fastare former.

I Finland är man medveten om ansvaret för vårt lands ställning efter kriget och om dess skyldigheter. Men detta står enligt vår uppfattning icke i stridmed den goda grannsämjan eller med den samverkan som på livets olika områden råder mellan de nordiska folken. Jag tillönskar Eder förenings verksamhet, som under de gångna trettio åren åstadkommit så goda resultat, fortsatt framgång.”

Föreningen Norden på Island, som inte var representerad vid festen hade sänt telegram, vilket speakern, generalsekreterare Karsma läste.

Programmet avslutades med Vårt land, som sjöngs unisont, varefter jubileumsfesten fortsatte med supédansant på restaurang Adlon. Vid supén lästes de lyckönskningstelegram och adresser, som sänts föreningen av olika organisationer, lokalföreningarna och talrika privatpersoner.


Festsupén på Adlon. Fr. vänster generalsekreterare Karsma, fru von Frenckell-Thesleff, professor Bull, ambassadör Engzell, generaldirektör Fagerholm, riksdagsman Ericsson, kommerserådet Grönblom, fru Fagerholm, kommerserådinnan Lindfors, minister Pajula.