N:o 3 oktober 1973
VI I NORDEN
Vänortssamarbetet, rätt bedrivet…
Av E. Harry Clarhed
Jag behöver här inte orda om nyttan av nordiskt samarbete på det höga planet. Frågan är bara, hur detta skall upplevas som något verkligt för medelskandinaven. I själva verket är så mycket ogjort – vi förstår inte varandras språk tillräckligt, vi har åtskilliga fördomar mot varandra kvar, vi vet för litet om Norden, kort sagt: vi måste träffas oftare. Vänortssamarbete, rätt bedrivet, ger tillfällen därtill. Jag vågar påstå, att mötena i kedjan Hillerød-Horten-Lovisa-Karlskrona gör det. En resa till en vänort blir något mera än en vanlig turistresa, den ger personligt omhändertagande, kontakt med likasinnande, ett särskilt tillrättalagt program. Är mötet dessutom omfattande och så programmerat, att det vänder sig till den breda allmänheten, måste även denna börja förstå, vad det rör sig om.
Karlskrona-modellen
Årets vänortsmöte Hillerød-Horten-Lovisa-Karlskrona (31 maj – 3 juni) torde med sina 450 gäster från vänorterna vara det största 4-sidiga, som förekommit. Storleken är emellertid inte det mest intressanta utan typen av möte. Det var år 1965, som det första av denna modell hölls – populärt kallad Karlskrona-modellen. Den bygger på medverkan av föreningar och organisationer av olika slag: kommunala, fackliga, ideella osv. Representanter för dessa bildar lämpligen en vänortskommitté (VOK), som med kommunalt stöd anordnar ett möte. Organisationerna bjuder in representanter för motsvarande i vänorterna, vilka får allt utom själva resan gratis. Exempel på värdar är kommunen, församlingarna, ”Norden”s lokalavdelning, idrottens samorganisation, husmödra-, köpmanna- och hantverkareföreningen, Rotary.
Ystäväkuntakokous avataan Karlskronan Suurtorilla.
Kommunens och "Nordens" roll
Karlskronas anslag till mötet var 40 000 kr. Med detta finansierades reklam och tryck, program- och transportkostnader, ungdomsidrott och två måltider. I övrigt ser kommunen gärna, att VOK utarbetar programmet och genomför mötet. Den gemensamma uppgiften stimulerar de i VOK ingående föreningarna, och kommunen får så att säga själv komma till dukat bord.
”Nordens” lokalavdelning bör spela rollen som pådrivare: se till att VOK bildas, svara för kontakterna med vänorterna, samordna resorna till möte i vänort osv. Den får härigenom utmärkta tillfällen att göra propaganda för sig själv och påminna allmänheten om sin existens.
Att få ungdomen med i vänortsmöten är livsviktigt. Enligt Karlskrona-modellen ingår ungdomsidrott alltid i programmet, inte så mycket för själva tävlandets skull utan för att de unga skall få mötas. Att engagera scouter är också bra. Särskilt tacksamt är inslag i programmet av ungdomliga blåsorkestrar.
Lillåsin kouluorkesteri Hortenista soittaa ystäväkuntamarkkinoilla Karlskronassa.
Omfattning och program
VOK 73 ansåg ursprungligen, att antalet tillresande skulle begränsas till 300, för att kostnadskalkylen skulle hålla. Men snart nog visade det sig, att vissa organisationer ville utnyttja mötet både ideellt och kommersiellt, vilket VOK inte har något emot, om metoderna är justa. Carlscrona Centrums Intresseförening och innerstadens köpmän kom på den goda idén att anordna ”vänortsmarknad” första mötesdagen med två huvudgator omgjorda till gågator med stark kommers. De behövde bl. a. blåsorkestrar. Nu ville det sig så väl, att en sådan från Horten och en från Lovisa ville besöka Karlskrona, t. o. m. på egen bekostnad, och tack vare köpmännen kunde de nu på musikanters vis spela för kost och logi. Detta ökade antalet gäster med 150, vartill kom ett folkdanslag från Hillerød.
Programmet blev under förberedelserna alltmera omfattande och gediget. Tack vare det stora intresset för mötet fick VOK några av de bästa inslagen helt gratis. Den nyssnämnda vänortsmarknaden med sitt mycket stora propagandavärde är sådant, som en programmakare drömmer om. Vidare ingick sådana punkter som öppningsceremoni, sjöfärd, besök på Drottningskär kastell (från 1960-talet) och Uddcombs hypermoderna fabrik för tillverkning av atomverkskomponenter, på Marinmuseum och gamla örlogsvarvet, två musikandakter, kammarkonsert av Kommunala musikskolan under medverkan av Synnöve Dellqvist, avslutade gudtjänst med kyrkkaffe efteråt. Programmet betecknades av en deltagare som ”berikande och lättsamt”, 31 maj och 3 juni var resdagar, 1 och 2 juni egentliga mötesdagar. Vädret var acceptabelt respektive gott, och gästerna verkade trivas. Det torde vara klart att Karlskrona fick god PR.
Det kräver arbete
Vi i Karlskrona rekommenderar vår modell till lokalavdelningar, som vill sätta fart i vänortsförbindelserna, men vi påpekar, att det kräver mycket arbete och att det kan gå trögt i början.
Förra mötet i vår stad samlade trots stora ansträngningar endast 210 deltagare. Det följdes 1967 av ett mindre möte av rent kommunal karaktär i Horten. Sedan kom Hillerød (40 000 inv.) 1969 med över 350 gäster, Lovisa (7000) 1971 med 240. I år som sagt 450.
Det är absolut nödvändigt, att ”Nordens” lokalavdelning söker samarbete med andra föreningar, likaså att den säkrar kommunens medverkan och dess bidrag. Karlskrona har i det fallet alltsedan 1965 varit ett föredome.
Lehtori E. Harry Clarhed, Karlskronan Nordenin puheenjohtaja (vas.) ja pääjohtaja Bertil Olsson, Norden-Yhdistysten Liiton, Ruotsin Norden-yhdistyksen ja sen ystäväkuntalautakunnan puheenjohtaja.
Nya former av samarbete
Nästa vänortsmöte blir 1975 i Horten (14 000 inv.) enligt inbjudan, och därefter torde det bli Hillerøds tur 1977 och Lovisas 1979. Möjligen skulle 3 års intervall vara lämpligare. Vad som skall ske efter 1979, vet vi inte nu. Enligt min uppfattning bör vänorterna inte hålla på för länge med möten av detta stora slag. När man märker, att de börjar göra nytta – och det har märkts mycket väl i våra vänorter! – bör man överväga nya former av samarbete. Sedan några år tillbaka kan man märka ökade kontakter mellan olika slags organisationer och ett allt starkare vänortsmedvetande.
”Norden” i Karlskrona hade 1965 ca 90 medlemmar, i år närmare 700. Till denna glädjande utveckling har dess insatser i vänortsarbetet bidragit!