Suomeksi: 1000 suomalaista lukiolaista käynyt koulua muissa Pohjoismaissa

FÖR NORDEN
4/1967

1000 finländska gymnasister har gått i nordisk skola

Sex år nordiskt elevutbyte under terminen
 

”Alla barn bör ges tillfälle att åtminstone en gång under sin skoltid deltaga i minst en vecka i undervisningen i en skola i ett annat nordiskt land.”

Så heter det i föreningarna Nordens handlingsprogram, som Nordenförbundet godkände den 3 september 1966. Så långt har man ännu inte kommit, men en bit på vägen i alla fall. De statsunderstödda nordiska elevutväxlingarna under terminen har blivit synnerligen populära och deras omfattning är ganska betydande: 1 000 finländska gymnasister från 115 läroverk har under åren 1962–67 beretts tillfälle att i 8–9 dagars tid gå i skola i ett annat nordiskt land, bo i privatfamiljer med jämnåriga skolungdomar och sedan själva fungera som värdar under sina nordiska kamraters svarsbesök.

Sammanlagt 62 elevgrupper, var och en i regel bestående av 15 elever från klasserna VI och VII samt en lärare som reseledare, har deltagit i elevutbytena under dessa sex år och lika många grupper från det övriga Norden har under samma tid besökt Finland. Detta om något är praktisk nordism och statsmakten i Finland har på ett glädjande sätt understött denna verksamhetsform, t.ex. genom att i statsbudgeten under de två senaste åren reservera anslag på 50 000mk för ändamålet. Pohjola-Norden har i samarbete med de övriga föreningarna Norden handhaft de praktiska arrangemangen.

Högsäsong i oktober

I oktober råder i regel högsäsong på utbytesfronten. T.ex. i oktober 1967 resten över 200 finländska gymnasister och lärare till Danmark, Norge och Sverige för att i en dryg veckas tid gå i skola och stifta bekantskap med skolförhållandena i resp. land. Hela 16 elevgrupper kunde resa till skolor på sina nordiska vänorter. De finländska utbyteseleverna kom från 29 olika läroverk i Helsingfors, Grankulla, Kaskö, Lovisa, Pargas, Björneborg, Jakobstad, Hyvinge, Tavastehus, Idensalmi, Brahestad, Raumo, Kouvola, Rovaniemi och Varkaus. Tidigare har i denna verksamhet deltagit skolor från Åbo, Tammerfors, Borgå, Lahtis, Ekenäs, Gamlakarleby, Uleåborg, Kotka, Vasa, Hangö, Karis, Lojo, Kuopio, Joensuu, St Michel, Kristinestad, Kervo, Nyslott, Riihimäki, Imatra, Fredrikshamn, Villmanstrand och Kemi. Elevutbytena inleddes i Helsingfors och södra Finland för att man från Pohjola-Nordens kansli bättre skulle kunna följa med deras förlopp, men har numera utsträckts att omfatta även övriga delar av landet.

NR-rekommendation

Upptakten till dessa elevutbyten var Nordiska rådets rekommendation, som år 1962 ledde till att statsanslag beviljades för denna verksamhet i alla nordiska länder utom Island. Ursprungligen torde avsikten ha varit att byta ut elevgrupperna samtidigt och halvklassvis, varigenom man bäst skulle bemästra utrymmesproblemet. Denna metod har också praktiserats i några utbyten mellan Danmark och Norge, men har den olägenheten att någon ömsesidighetsprincip inte kan följas eleverna emellan. Endast halva klassen – i praktiken de bästa eleverna – får då resa, medan den andra hälften – de mindre framgångsrika – får stå för värdskapet.

I Finland premieras i allmänhet högst 7–8 elever från samma klass med en dylik studieresa och i de flesta fall kommer de 15 eleverna från flera olika läroverk på orten. Konkurrensen om platserna är hård, vilket är en garanti för att endast verkligt framstående elever, vars skolgång inte blir lidande under frånvaron, utses till deltagare. Också för de medföljande lärarna är utbytet givande, under vistelsen på vänorten har de utmärkta möjligheter att stifta bekantskap med undervisningsmetoderna.

Språkmuren raseras snabbt

Av språkliga skäl har för utbytena med Danmark ”reserverats” i huvudsak svenskspråkiga skolor, men i utbytena med Sverige och Norge har nästan enbart finskspråkiga läroverk deltagit. Elever i finskspråkiga skolor som verkar på orter med svensk majoritet har dock kunnat delta i utbytena med Danmark tack vare sina goda praktiska svenskkunskaper. Detta gäller t.ex. de finskspråkiga samskolorna i Karis, Lovisa, Jakobstad och Kristinestad. De finskspråkiga eleverna – och också en del svenskspråkiga – i Danmark har under de första dagarna ofta bytt sig till engelskan i samspråk med sina nordiska kamrater, men redan efter ett par dagar har blygheten övervunnits och man har gått över till svenska. Framstegen har varit så uppenbara att t.o.m. finländska journalister låtit dupera sig och inte kunnat skilja värdar och gäster från varandra, då de intervjuat finländska och nordiska elever vid ankomsten till Finland. Och danskarna försäkrar med en mun att finlandssvenska är lättare att förstå än rikssvenska.

Omfattande besöksprogram i Finland

Medan skolgången blivit det allt överskuggande arrangemanget i de övriga länderna, har man i Finland vinnlagt sig om att utöver lektionerna, 2–3 om dagen har man ansett räcka till, uppgöra ett så intressant besöksprogram som möjligt med sight-seeing, industribesök, skolungdomstillställningar m.m. för att ge gästerna en så mångsidig inblick i förhållandena som möjligt under ett kort besök, som ofta blir det enda i Finland under hela livet. Pohjola-Nordens lokalföreningar och värdskolornas konvent har burit ansvaret för dessa synnerligen uppskattade arrangemang. T.ex. Helsingfors gästades under tio dagar i oktober samtidigt av elevgrupper från Danmark, Norge och Sverige, vilket gav Helsingforsföreningens ungdomssektion anledning att i samarbete med de berörda skolorna utarbeta ett späckat program med två stora fester, en diskussion, en teaterföreställning, en rundtur i Helsingfors och en exkursion till Borgå.

Tack vare dylika åtgärder blir utbytena betydelsefulla inte bara för de deltagande eleverna, utan även för alla de andra eleverna i de finländska värdskolorna, som kommer i personlig kontakt med de nordiska gästerna. Undervisningsministeriet har ansett detta syfte med elevutväxlingarna vara så viktigt att Pohjola-Norden tilldelats ett litet anslag för besöksprogrammen.