Utvecklandet av samernas rättigheter ännu på hälft

6 februari är en viktig dag för många samer. För fyra år sedan hade det gått 100 år sedan det nordiska samesamarbetet startades. Dagens historia hör ihop med detta och med det historiska mötet i Trondheim.

Initiativtagare till det historiska mötet i Trondheim var kvinnosaksaktivisten Elsa Laula Renberg, som öppnade mötet med orden: ”Vi har aldrig förstått att verka tillsammans som ett folk. Idag försöker vi för första gången knyta samman --- samerna till varandra.”

Till minne av detta firar många samer idag sin nationaldag i Finland, Sverige, Norge och Ryssland. Visst bor det samer också på andra ställen, men sameområdet finns inom dessa länders gränser.

Också i Finland finns ett livskraftigt samesamfund, som för vidare släktens traditionella näringar, upprätthåller och utvecklar kulturen, och talar samiska. Jag har lagt märke till att det bland alla samer jag känner, är en hederssak att se till att språk och kultur förs vidare till följande generationer. Tyvärr gäller det här inte för alla, och språkkunskapen har inte förts vidare från en generation till en annan. Här är inte heller staten Finland oskyldig.

Man ska inte fastna i historien, men det är skäl att känna till den, och hantera historien på vederbörligt sätt. Därför anser jag att den pågående sannings- och försoningskommissionsprocessen är viktig. Målet med processen är att bilda en gemensam uppfattning om den historiska och den nutida diskrimineringen, samt att skapa en grund för försoningen mellan samerna och den finska staten. Sannings- och försoningsprocesserna är under arbete också i Norge och Sverige.

Viktiga rättesnören i det här arbetet är samernas grundlagsenliga rättighet att utveckla och upprätthålla språk och kultur, samt statsminister Marins notering i regeringsprogrammet, där regeringen förbinder sig till att bygga ett Finland som respekterar och främjar mänskliga rättigheter, och som har nolltolerans mot rasism.

För att samernas rättigheter ska kunna utvecklas på ett hållbart sätt och med respekt för de mänskliga rättigheterna, är det mycket viktigt att sköta sannings- och försoningsprocessen på ett sakligt sätt. Samtidigt finns det orsak att främja samernas rättigheter också på andra sätt: genom att förnya sametingslagen så den respekterar mänskliga rättigheter, genom att stärka samernas rättigheter att påverka markanvändningen på sameområden och genom att satsa på möjligheter för samisk småbarnspedagogik och grundläggande utbildning i kommunerna.

Finland och övriga länder inom sameområdet har enligt min mening en historisk skyldighet att agera. Det offentliga Finland har tryckt ner samerna under århundraden. Ännu under 1970-talet misshandlades samiska barn i skolornas internat pga att de talade samiska, man utförde skallmätningar på samiska barn, och under 1930-talet utövade man ren rasbiologi, då man tog samiska kranier från Enare begravningsplats för etniska undersökningar. Kränkningar mot de mänskliga rättigheterna hittas inte bara i avlägsen historia: FN:s människorättskommitté konstaterade i sitt beslut 2019 att Finland kränker samiska rättigheter. Åtgärder för att rätta till detta har inte vidtagits.

Utvecklandet av samernas rättigheter är ännu på hälft och kräver agerande. Alla förutsättningar för att förbättra situationen finns, bara det finns en vilja hos beslutsfattarna.

Mikkel Näkkäläjärvi
Pohjola-Nordens viceordförande