Suomeksi: Pohjoismaisen yhteistyön merkitys Suomelle

FÖR NORDEN
1956

DET NORDISKA SAMARBETETS BETYDELSE FÖR FINLAND

Med anledning av Nordens dag, som den 30 oktober 1956 samtidigt kommer att firas i alla nordiska länder, har vi vänt oss till riksdagens talman, statsministern, ordföranden för Finlands avdelning av Nordiska rådet och ordföranden för Nordiska kulturkommissionens avdelning för Finlands och bett dem framföra sina synpunkter på det nordiska samarbetets betydelse för Finland.

Riksdagens talman, generaldirektör V. J. Sukselainen:

I början av vår självständighetstid förstod man inte att uppskatta det nordiska samarbetet till dess fulla värde. En vändpunkt utgjorde år 1935 då riksdagen – året innan Nordens dag högtidlighölls för forsta gången – uttalade sig till förmån för det nordiska samarbetet. Krigsåren närmade på sitt sätt de nordiska folken till varandra. Allt detta utgjorde en grund för det praktiska samarbete, som sedan uppkom på många olika områden. Jag syftar då närmast på den livliga personliga samverkan såväl inom parlamentariska och administrativa kretsar som inom olika organisationer och på kontakterna mellan enskilda medborgare i de nordiska länderna inom ramen för föreningarna Nordens vänortsrörelse. Detta samarbete är berikande, lärorikt och impulsgivande för utvecklingen inom vårt samhälle.

Då vi nu för tredje gången firar Nordens dag kan vi glädja oss över att Finland nu som medlem av Nordiska rådet allt fastare knutits till den nordiska brödrakretsen. Med tillfredställelse kan vi även konstatera att de nordiska ländernas ställning på sidan om stormaktsgrupperingarna börjat framträda allt tydligare, likaså deras betydelse som en utjämnande faktor i den internationella spänningen. Detta ger oss en ny tro på, att de små folken har en viktig mission att fylla som främjare av det internationella samförståndet och att den nordiska brödrakretsen är föregångare i detta avseende.

Statsminister K.-A. Fagerholm:

Genom flere århundraden har Finlands folks öden organiskt sammanhängt med de nordiska folkens. Under de sexhundra år Finland tillhörde Sverige fick den nordiska rätts- och samhällsordningen så starkt fäste hos vårt folk, att den förblev gällande även sedan Finland förenats med Ryssland. Och fortfarande utgör den grundvalen för det självständiga finländska samhället.

Finlands folk har under gångna skiftesrika och ödesmättade år på många sätt fått erfara, att de nordiska broderfolken med innerlig medkänsla följt dess skiften. Så har även deras öde stått vårt folks hjärta nära.

Under de senast förflutna årtiondena har det sociala och ekonomiska uppsvinget i de nordiska länderna varit betydande. Också det nordiska samarbetet har under denna tid blivit allt mångsidigare och mera givande. Det har även kommit att omfatta allt flere medborgarkretsar. Alla de finländare som reser i de nordiska länderna, inte minst de tiotusentals landsmän som får sin utkomst i vårt västra grannland, känner personligen till fördelarna av den gemensamma arbetsmarknaden och passfriheten. Också konventionen om social trygghet är av betydelse för envar. Den nordiska samarbetstanken har genom sin praktiska inriktning blivit en hela folkets sak.

För utvecklingen av den nordiska samhörighetskänslan och samarbetsviljan har föreningarna Norden gjort en värdefull insats. De har arbetat för främjandet av det kulturella samarbetet och varit initiativtagare i olika samarbetsfrågor. Under de senaste åren har särskilt den nordiska vänortsrörelsen, som föreningarna Norden startat och fortfarande sköter, varit av stor betydelse. Då den 30 oktober, i Finland på initiativ av Pohjola-Norden, kommer att högtidlighållas spm en särskild Nordens dag, vilket nu sker för tredje gången, tillönskar jag föreningen och det nordiska samarbetet den bästa framgång.

Ordföranden för Finlands avdelning av Nordiska rådet, prosten L. Heljas:

Finlands anslutning till Nordiska rådet skedde här i enighetens tecken utan några som helst missljud. Med tillfredsställelse kunde vi även konstatera, att Finlands beslut hälsades med glädje över hela Norden. Detta kom till synes särskilt vid rådets möte i Köpenhamn vid månadsskiftet januari-februari, då en delegation från Finland för första gången deltog i denna form av nordiskt samarbete. Den vänlighet som kom den finländska delegationen till del väckte genklang inom vida kretsar av vårt folk. Denna känsla förstärktes av medvetandet om de fördelar det nordiska samarbetet erbjuder varje finländsk medborgare. Vi har alla goda erfarenheter av reselättnaderna, arbetsmarknaden osv.

Vi finländare är ännu nybörjare i rådet och det dröjer kanske någon tid innan vi med full effekt kan delta i dess arbete. Det faktum att en stor mängd vitt skilda spörsmål skall behandlas på kort tid försvårar vår situation. Det är omöjligt att fördjupa sig i dem alla. Enligt min uppfattning vore det åtminstone ur finländsk synpunkt, en fördel om antalet frågor kunde begränsas och de spörsmål som tas upp behandlas grundligare. Det skulle underlätta arbetet vid mötena för de finländska delegater, som har svårigheter med språket.

Vi gläder oss över att följande möte kommer att försiggå i Helsingfors i februari. Härigenom får vårt folk redan kort efter det Finland anslutit sig till Nordiska rådet en nära kontakt med detta samarbetsforum och sålunda en allt mera levande uppfattning om värdet av detta samarbete.

Ordföranden för Nordiska kulturkommissionens avdelning för Finland, professor Erik Lönnroth:

De band som binder de nordiska folken samman har urgamla anor. Tack vare de förutsättningar för samverkan såväl yttre natur som inre mänsklig resonans erbjuder kommer våra kontakter att utsträcka sig till de mest mångskiftande ideella och praktiska verksamhetsfält.

Ju längre vi kommer i tiden, desto mera kommer de nordiska folken att närma sig varandra, på sätt och vis även rent geografiskt i och med att trafikmedlen utvecklas och avstånden förkortas med hänsyn till tid. Vi bildar en naturlig geografisk helhet. Våra länder har delvis gemensamma landgränser, men också vatten skiljer åt och förenar våra länder. Hela Nordens område av land och vatten sammanhänger så att ingen utomnordisk stat kan hindra samfärdseln.

Då vår gemensamma livsgrund även i alla andra avseenden är positiv – vi tillhör ju alla också den större västerländska kulturgemenskapen – måste alla förutsättningar föra oss till allt fastare och gynnsammare förbindelser särskilt i fråga om de kulturella strävandena, och det på ett sätt som knappast några andra gruppbildningar av folk på vår jord kan överträffa. De små folken som arbetar på en gemensam kulturell grund kan sålunda ersätta sin brist på fysisk styrka med livsvärden, vilka utvecklas och stärkas op den gemensamma andliga odlingens fält, som i sin tur hämtar styrka ur de materiella kultursträvandena, som också de låter sig samordnas.

Vår betydelsefulla förening, Pohjola-Norden, som verkar på denna grund, kan därför för sin del av framtiden emotse fortsatt tillväxt och framgång.