Nordiska institutioner
Nordiska rådet
www.norden.org/sv/nordiska-raadet
Nordiska rådet som grundades 1952 är parlamentarikernas och ministrarnas samarbetsforum. Finland var med och byggde upp samarbetsstrukturen även om landet officiellt kunde bli medlem först år 1955.
I och med grundandet av rådet kom de folkvalda representanterna allt starkare med i det nordiska lagstiftningssamarbetets utveckling. Nordiska rådet har ingen formell makt som institution, men varje regering har makten att införa besluten i sitt eget lands lagstiftning med parlamentets godkännande. Parlamentarikerna och regeringarna för under de årliga sessionerna gemensamma politiska diskussioner och debatter.
Nordiska rådet är unikt i hela världen, eftersom det är det enda forumet där andra länders parlamentariker kan ställa frågor till andra länders ministrar och föra politisk diskussion med grannländernas regeringar.Rådets 87 medlemmar representerar de fem nordiska länderna och de tre självstyrande områdena. Parlamenten på den nationella nivån väljer sina representanter och regeringarna utser de ministrar som deltar.
Nordiska rådet leds av ett presidum, vars arbete stöds av sekretariatet som är beläget i Köpenhamn. Varje land har också ett nationellt sekretariat som tjänar det enskilda landets delegation. Ordförandeskapet i Nordiska rådet roterar mellan de fem nordiska länderna och varar ett år i sänder.
Rådets egentliga session har sedan år 1996 hållits på hösten och mellan sessionerna ordnas temamöten. För nordiska rådets dagliga politiska arbete ansvarar utskotten och partigrupperna.
I samband med de nordiska ländernas egentliga session på hösten samlas även Ungdomens Nordiska Råd, UNR. Ungdomar som är intresserade av nordiska frågor och politik kan under sessionen diskutera aktuella teman inom det nordiska samarbetet.
Nordiska ministerrådet
www.norden.org/fi/pohjoismaiden-ministerineuvosto
Nordiska ministerrådet som grundades 1971 är samarbetsorganet för de nordiska ländernas och de självstyrande områdenas regeringar. I ministerrådet behandlar de nationella regeringarnas representanter de saker som man kommit överens om gemensamt.
Nordiska ministerrådet är trots sitt namn inte endast ett ministerråd utan det sammanträder i ett tiotal olika sammansättningar beroende på de ärenden som behandlas, bland annat kultur, miljö, utbildning, forskning och näringsliv. I de olika ministerrådens möten deltar de ministrar som ansvarar för sektorn i fråga nationellt.
Ministerrådet följer Nordiska rådets rekommendationer och rapporterar till rådet om aktuella politiska frågor som berör Norden. Ministerrådet väcker också egna förslag. Helhetsansvaret för ministerrådets verksamhet har statsministrarna i de fem nordiska länderna. I praktiken leds arbetet av de nordiska samarbetsministrarna och den nordiska samarbetskommittén. Ansvaret för beredningen och dagliga politiska arbete har 13 tjänstemannakommittéer som består av tjänstemän från de olika länderna.
Ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet varar ett år och det roterar mellan de fem nordiska länderna. Nordiska ministerrådets sekretariat fungerar i Köpenhamn.
Utöver sin politiska verksamhet finansierar ministerrådet också ungefär trettio fasta institutioners verksamhet på olika håll i Norden.
Nationella Föreningarna Norden
Det finns en Norden-förening i alla nordiska länder och på Åland och Färöarna. De nationella föreningarna Norden fungerar som det nordiska medborgarsamarbetets takorganisationer i sina respektive länder. Finlands nationella Norden-förening Pohjola-Norden samlar i Finland bosatta personer som är intresserade av Norden och nordiskt samarbete till frivillig verksamhet, upprätthåller ett landsomfattande nätverk av kontor, främjar medborgares, föreningars och kommuners nordiska växelverkan och representerar en medborgarsyn gentmot myndigheter och beslutsfattare.
Norden-föreningarna grundades efter första världskriget för att befrämja samarbetet mellan de nordiska länderna. Föreningarna Norden i Danmark, Norge och Sverige började sin verksamhet 1919, i Island 1922 och i Finland officiellt 1924. Föreningarnas verksamhet baserar sig på den gemensamma historien, känslan av att höra samman och en bred språkgemenskap.
Norden-föreningarnas initiativ som förverkligats redan på 1950-talet är bland annat den nordiska passfriheten (1954), den gemensamma arbetsmarknaden (1954) och socialförmånerna (1955). På senare år har bland annat ingåtts ett avtal som förhindrar dubbel beskattning i Norden samt språkkonventionen.
Föreningen Norden i Sverige
Norrøna Felagið í Føroyum (Färöarna)
Föreningarna Nordens Förbund
www.fnfnorden.org/
Föreningarna Nordens Förbund (FNF) i Köpenhamn fungerar som Norden-föreningarnas samarbetsorgan i de fem nordiska länderna och de tre självstyrande områdena. FNF koordinerar samnordiska projekt som till exempel Nordiska litteraturveckan, Nordjobb och Norden i skolan.
Målen för samarbetet är att särskilt öka nordiskt samarbete genom personlig växelverkan, kultur, utbildning, miljö, media samt områdena arbets- och näringsliv.
För att nå målen har Föreningarna Nordens Förbund nära samarbete med Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet.
Åland